Ask ger oppositionen en oväntad möjlighet

Det finns många punkter som regeringens politik kan angripas på men att oppositionen faktiskt skulle kunna vinna den justitiepolitiska debatten i den stundande valrörelsen var högst oväntat. Men så är faktiskt fallet.

Den moderata justitieministern har inte bara en eller två gånger under mandatperioden lagt fram märkligheter i rättsdebatten. Den senaste märkligheten har grälla färger. Justitieministern sa på ett seminarium om prostitution att det är lämpligt att när samhället ska delge misstanke om brott mot sexköpslagen ska det ske med ett färgglatt kuvert. På det sättet ska omgivningen få en varningslampa som berättar att här har vi en torsk. Ask menar att det här måste vara det värsta som kan hända någon som köper sex av prostituerade. Om hon menar att det till och med är värre än ett eventuellt fängelsestraff som utdöms efter en rättslig prövning i tingsrätten, framgår inte.

Principen i rättssamhällen är att man är oskyldig tills att motsatsen är bevisad och att alla har rätt till ett försvar. Det är domstolen som utdömer straff och det är förbjudet för samhället att använda sig av socialt betingade straff, särskilt riktade mot personer som endast är misstänkta för brott. Ask kan mycket väl ha rätt, ett sådant här stigmatiserande straff kan var det värsta som kan hända en person som köper sex av prostituerade. Undrar hur illa det skulle vara för den som faktiskt är oskyldigt anklagad?

Att Ask på det här sättet visar sin fullständiga brist på förståelse för hur svensk rättstradition fungerar och hur ett rättssamhälle ska se ut är inte oväntat. Under mandatperioden har hon producerat en serie ogenomtänkta förslag vars förankring i juridisk verklighet starkt kan ifrågasättas. Hon driver på frågan om drogtester av underåriga utan vårdnadshavarens samtycke, trots att lagrådet kritiserat förslaget och vill stoppa det.

Lika kritiserat var förslaget att föräldrar till barn som dömts för brott ska kunna dömas till böter. Vi dömer inte människor för brott som andra straffmyndiga personer har begått, det är en princip som åtminstone fram till att Beatrice Ask blev justitieminister utgjorde ett fundament i det svenska rättssamhället. Den bristande förståelsen för svensk rättstradition är så påtaglig att det närmast blir pinsamt.

För en gångs skull har socialdemokratin chansen att ta initiativet i den rättspolitiska debatten. Kanske kan Asks dumheter ge oss möjligheten att föra fram ett kraftfullt program för brottsbekämpning som följer en annan logik än moderaternas. Om nu Beatrice Asks politik nu följer någon logik överhuvudtaget.