Helgkrönika: om historia och nostalgi

Framtidsvisioner måste grunda sig i historien. Det är omöjligt att veta vart vi ska om vi inte vet var vi har varit. Därför är det så viktigt att kunna sin historia. Arbetarrörelsens och den socialdemokratiska historien är fantastisk. Rörelsen bildades som en motkraft mot en växande industrikapitalism som utnyttjade och exploaterade människor på ett sätt som vore omöjligt att förstå idag. Det är liksom svårt att förstå att arbetare slet i skitiga och extremt farliga miljöer, ofta med dånande maskiner, tunga arbetsuppgifter och långa dagar, till en lön det knappt gick att försörja sig på.

Men hos arbetarrörelsen fanns drömmar och idéer om ett annat samhälle. Det är inte underligt att socialismen väckte hopp hos arbetarna när agitatorer engagerat talade om ett klasslöst samhälle och övertygade arbetarna att det var deras arbete som skapade värdet, kapitalisten som ägde fabriken däremot sög ut arbetaren och lade själv beslag på mervärdet. De socialdemokratiska agitatorerna drömde om tolv-timmars arbetsdag, om rösträtt för alla män och kvinnor och om reformer som skulle förändra hela samhället i själva dess fundament. Det var stora ord, stora drömmar.

Jämlikhet, frihet och solidaritet har alltid präglat de socialdemokratiska grundvärderingarna. De tre små fina orden sammanfattar väl målsättningen. Jämlikhetssträvan är detsamma som tron på det klasslösa samhället och än lever idén om jämlikheten. Under 2010 blev Jämlikhetsanden en storsäljare, där Picket och Wilkinson, två brittiska författare, med empati och mängder av diagram och tabeller ivrade för idén att jämlika samhällen också är friskare samhällen. I jämlika samhällen är det inte bara de fattigaste som mår bättre utan även de rikare mår bättre, menade britterna och den svenska socialdemokratin vädrade morgonluft för idén om jämlikhet. Den kraften finns fortfarande vital och levande och kräver socialdemokratiskt politisk hantverk för att bli verklighet.

Socialdemokratin är i allra högsta grad en frihetsrörelse. Ofta är det högern och liberalismen som abonnerar på begreppet frihet men liberalismens definition av frihet är smärtsamt inskränkt. Frihet för liberalen är att inte bli förtryckt och oftast finns det bara en förtryckarapparat, staten. Men frihet är aldrig, för liberalen, rätten till ett arbete, bostad eller välfärden. Det som vi kallar den positiva formen av frihet är många gånger mycket viktigare än frihet från förtryck för de allra fattigaste. Där socialdemokratin vill frigöra människan, ge varje individ möjligheten att finna vägar till sin frigörelse tycks liberalismen vilja skapa valfrihet. Men vari ligger friheten i att välja ut ett sortiment som någon annan har valt? Lyssna till Bengt Göransson förklara skillnaden mellan valfrihet och frihet.

Solidariteten i samhället är en förutsättning för att skapa jämlikheten och friheten. Många är oroliga för att det tidigare så solidariska svenska samhället inte längre har solidariteten intakt. Fyra år av skattesänkningar kan mycket väl ha gett den svenska solidariteten en törn. Den generella välfärden urholkas allt mer och inslagen av selektiv prövning blir allt fler. Genom att bekämpa fackföreningsrörelsen och a-kassan bedriver högern ett framgångsrikt krig mot den svenska modellen, inlindat i en förvirrande retorik där det påstås att de nya moderaterna gillar kollektivavtal. På samma sätt bekämpas sjukförsäkringen, allt för att tvinga medelklassen att teckna privata alternativ, en politik för att krossa solidariteten i samhället.

Det är viktigt att kunna sin historia för att förstå vart samhället är på väg. Men också för att kunna formulera en vision om samhället och beskriva dess riktning. Men när historia förvandlas till nostalgi är det lika farligt. När visioner inte blir något annat än att längta efter det som var igår. För en rörelse som har byggt välfärdssamhället och vars idéer fortfarande präglar stora delar av vår samhällskropp är det lätt att bli nostalgisk. Att längta tillbaka till de tider när 45 % av svenskarna röstade rött och det fanns välstånd att fördela. Den här helgen träffas kriskommissionen och har seminarier under fyra dagar för att diskutera socialdemokratins kris.

En socialdemokrati för framtiden får inte bli nostalgisk men heller inte glömma sin historia. Att veta var vi kommer från och var våra grundvärderingar vunnit sin kraft är förutsättningen för att formulera framgångsrik vision om morgondagen.

Andra som har bloggat om socialdemokratin idag eller igår: Ulf Bjereld, Alexandra Einerstam, Martin Moberg, Peter Högberg, Marika Lindgren Åsbrink, Björn Andersson och Lena Sommestad

Dessutom: Martin och Cecilia Modig, Karin Pettersson, Katrine Kielos, Politikerbloggen, AB