Bostadsmarknad á la moment 22

Regeringen införde ett bolånetak med argumentet att vi kan inte fortsätta att låna till vårt boende som vi har gjort hittills. Det finns goda skäl att agera när allt fler tecken pekar mot att bostadsbubblan riskerar att brisera. Taket medför dock andra, inte lika önskvärda, effekter. Förstagångsköparna har nästan helt försvunnit. I den mån de finns kvar, lånar de av sina föräldrar till insatsen, föräldrar som i sin tur belånar sitt hus för att finansiera barnens insats.

Bostadsmarknaden är ett moment 22. Vi vill inte att folk ska sätta sig i skuld med lån de inte kan amortera. Med lägenheten som enda säkerhet. På en marknad som när som helst kan droppa likt en sten släppt från bryggan. Droppar marknaden motsvarar inte lägenheten längre värdet på lånet och då är ruinens brant inte långt borta. Alex Schulman har beskrivit det träffande här.

Alternativet är att bo i hyresrätt. Sådana lägenheter finns knappt kvar på många ställen. I Örebro kan köerna vara årslånga, den med tur kan hitta boende hos en privat värd. Och då är ändå Örebros bostadsmarknad i bättre balans än många andra.

Vad ska de andra göra när vi inte vill köpa och inte kan hyra? Moment 22 i dess renaste form. De som drabbas hårdast är de som ännu ej har etablerat sig på bostadsmarknaden. De som är unga, som bor smått men vill ha större när familjen växer, de som bor hos mamma och pappa eller som precis köpt en övervärderad lägenhet, de som vill flytta till studier eller arbete. Dessa befinner sig långt ifrån allt tal om bostadskarriären. De vill bara ha ett hem och för det behövs det politik.

Bostadsbristen har bidragit till bostadsbubblans skenande priser. Högre boendekostnader för bostadsrättsinnehavare och villaägare driver upp hyrorna för hyresgäster. För få hyresrätter och för låg status för hyresrätten gör att den blir ett dåligt alternativ för den som idag äger sitt boende men hellre vill hyra.

Och vad vill regeringen? Den verkar se bostadsbristen som individens ansvar och siktar på att fördyra omkostnaderna genom att sänka ränteavdragen. I det diskussionsklimatet känns de avdrag för hyresrätten som kan höja dess status mycket långt borta trots att regeringen lovat en utredning. Något måste dock göras om bostadsmarknaden inte ska fallera helt.

Andra bloggar och debatter: Staffan Carenholm om en skev bostadsmarknad, Lars Bjurström om marknaden som segregerar,  Jöran Fagerlund om hyresrättens viktiga roll, och Svensson om segregation.

Annonser

31 januari 2011 at 7:14 e m Lämna en kommentar

Helgkrönika: om slumvärdar, profit och behov av skarpare lagstiftning

Under veckan som gått har dåliga värdar fått ett nytt öknamn; slumvärdar. I en artikelserie på SvD har de obehagliga konsekvenserna för hyresgäster boende hos dessa slumvärdar släpats ut i dagsljuset. Den oseriöse fastighetsägaren är nästan alltid ute efter en snabb profit. Mammon före människor, allt medan husen förfaller. Affärsidén är mycket enkel, köp billigt, dra ned alla utgifter på underhållet och försök att sälja till ett så högt pris som möjligt. Fastigheterna går runt mellan olika ägare likt ett kedjebrev, den ene fastighetsägaren mer oseriös än den andre.

Det finns två förlorare i ekvationen. Hyresgästerna som tvingas bo i fuktskadade och mögliga lägenheter och som får en ny hyresvärd stup i kvarten. Den andre förloraren är den eventuellt seriöse fastighetsvärden som köper den misskötta fastigheten i syfte att förvalta den. Den siste i kedjebrevens spekulation som får betala profiten som de andra gjort på vägen.

Fastighetsägarnas organisation påtalar förstås att det är naturligt att fastigheter säljs och byter ägare. I det synsättet betraktas hyresfastigheten som vilken egendom som helst, innehavaren har givetvis rätt att sälja sin egendom till profit. För hyresgästen är inte fastigheten vilken egendom som helst. Det är ett hem, den bostad som ska ge oss trygghet, där vi sover, där våra barn växer upp och där vi tillbringar den mesta av vår tid. Inget som vi vill ska säljas vidare med kortsiktig vinst som ändamål.

Som hyresgäster är vi helt beroende av att hyresvärden är seriös och vill förvalta vårt hem. En del av den hyra vi betalar är avsedd för underhåll av fastigheten men sker under förutsättning att fastighetsägaren inte drar ned underhållet och behåller hyran som vinst. Våren 2010 tog regeringen bort den lag som kunde hindra oseriösa företagare från att köpa fastigheter, den så kallade förvärvslagen. Regeringen menade att lagen inte fungerar och att den i lika stor utsträckning utgjorde hinder för seriösa ägare från att förvärva fastigheter.

Förvärvslagen må ha varit trubbig. Utredningen som föregick lagens avskaffande pekar på att sedan lagen skrevs 1976 har bostadsmarknaden förändrats. Det är vanligt idag att den som köper fastigheten inte sällan överlåter förvaltningen till annan part. Den kontroll av köparen som enligt förvärvslagen skulle göras var därför många gånger onödig. Oavsett dessa invändningar uppfyllde förvärvslagen sitt syfte, den motverkade spekulation av hyresfastigheter. Efter att lagen avskaffats finns färre verktyg att skydda hyresgäster från oseriösa spekulanter.

Regeringen har pekat på att det är lättare och ska bli ännu lättare att sätta fastigheter som missköts under tvångsförvaltning. Sådan skyddslagstiftning blir dock mest effektiv om den existerar hela vägen, från första dagen en spekulant vill köpa fastigheten. Jag vill jämföra med serveringstillstånd som är ett område jag själv har arbetat med. Krögaren som söker serveringstillstånd måste genomgå en rigorös kontroll, både av personliga och ekonomiska förhållanden. Krögaren måste bland annat visa att det finns insikt och kunskap om regelverket som omgärdar servering av alkohol. Efter att krögaren fått sitt tillstånd har både kommun och polis ett ansvar att utöva tillsyn över verksamheten.

Att servera alkohol är en verksamhet som kräver stort ansvar och kunnande. Det gör även förvaltning av hyresfastigheter. Alkohollagen är en skyddslagstiftning. Det är tredje part, gäster på krogen eller andra människor som på något sätt får kontakt med alkoholen som serverats på krogen, som ska skyddas. På samma sätt bör det finnas effektiv skyddslagstiftning för att skydda hyresgäster från slumvärdar. Att vi ska behöva sitta i händerna på fastighetsägarens godtycke kan enkelt åtgärdas med starkare lagstiftning och en mer verksam tillsyn. Regeringen bör visa att den menar allvar när den påstår att den tar problemet på allvar.

Så här svarade bostadsminister Stefan Attefall på en chatt på SvD på frågan varför beståndet inte tas ifrån oseriösa förvaltare:

Hyresnämnden kan kräva att fastighetsägare vidtar åtgärder för att underhålla hyresfastigheter, och även besluta om tvångsförvaltning. Men då krävs att de får en anmälan från hyresgäster eller kommunen. Det ska ske skyndsamt men också på ett rättssäkert sätt. Jag tror att vi ibland anmäler för sällan eller för sent fastighetsägare som missköter sig.

Dåliga förvaltare anmäls för sent därför att få känner till möjligheten. När kommunens ansvar för tillsyn inte är tydligt är det ofta upp till hyresgästen själv att ta ansvar, anmäla och driva process mot sin värd. Hur många har den möjligheten? Hur många fasansfulla fastighetsvärdar finns därute som helt undslipper ansvaret och utsätter sina hyresgäster för ett rent helvete?

I ovan nämnda chatt på SvD konstaterade Attefall också att hyresgäster sällan hade något alternativ. Det finns inte bostäder. Därmed kan hyresgästen inte byta värd hur som helst. Många tvingas vara nöjda med den lägenhet de har lyckats få. Det är omständigheter som spelar dessa slumvärdar rakt i händerna.

Två rättigheter står mot varandra. Äganderätten mot rätten till ett gott boende. Mellan dem står proportionalitetsprincipen. Den fungerar tyvärr ofta som en garant för äganderätten. Varje inskränkning av äganderätten måste stå i rimlig proportion och får inte gå utöver vad som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet. Detta principiella resonemang leder ofta till att statsmakten i rädsla för vad EU-rätten innebär, håller tillbaka eventuella inskränkningar. Att garantera rätten till ägandet blir ett viktigare uppdrag för lagstiftaren än att garantera schyssta villkor för konsumenterna. Därför att inskränkningar får aldrig gå utöver det som är nödvändigt med hänsyn till ändamålet.

I grund och botten är det en sund princip, men problemet är dess ideologiska betingning. För den som värnar äganderätten kommer inskränkningar aldrig att gå lika långt som för den som värnar konsumentens rätt. Vilken rättighet prioriteras högst i juridiska resonemang idag?

Artiklarna i SvD har visat på en viktig erfarenhet. Slumvärdar är inte så ovanliga som vi tror. Med dagens system tjänar de dessutom stora summor pengar. Det norska bolaget Acta gjorde en miljardvinst när bolaget sålde 11.000 lägenheter i Sverige. Bolaget är annars kända för mögel och skadedjur i sina fastigheter. Slutsatsen måste bli att lagstiftningen ska skärpas och tillsynen förbättras. Hoppas bara att lagstiftaren kommer till samma slutsats.

Fler bloggar: Ung vänsters ordförande om Acta, Martin Moberg om slumvärdar, Carls konsumentblogg om bolånetaket, Anti Avsan om bospardebatten

30 januari 2011 at 2:32 e m Lämna en kommentar

Vad betyder nja?

Om att ge tydliga besked till väljarna: Miljöpartiets nya kommunalråd i Örebro, Ia Malmqvist, presenteras idag i en artikel i NA. I stort verkar det vara en intressant och spännande politiker som säger att hon vill göra snarare än att synas och gick med i Mp för att förändra världen. På frågan om hon kan tänka sig att sälja ut fler lägenheter i Öbo svarar hon inte lika visionärt och engagerat. Ett svårtolkat: nja.

Vad betyder det? Vill hon inte sälja ut fler lägenheter men kan tänka sig att göra det mot att få parlamentariskt stöd för sin egen politik? Eller är hon osäker men övertygad om att en kommunal folkomröstning i frågan skulle kunna ge henne svar? Hyresgästföreningen i Örebro har 10.800 namnunderskrifter som ligger och väntar om det är så.

Miljöpartiet fortsätter hur som helst att slira på svaret i frågan om Öbo. Förr eller senare måste partiet ta ställning. Frågan är inte på något sätt överstökad och kommer att komma upp på dagordningen igen. Vi vet tyvärr fortfarande inte riktigt var Miljöpartiet står. Nja, har liksom varit deras hållning hela tiden. Det finns anledning för de gröna att reda ut sin position och ge svar, för det är många hyresgäster som är värda att få ett tydligt besked.

29 januari 2011 at 5:59 e m 1 kommentar

En nollvision utan innehåll – fler barn vräks från sina hem

Regeringen har en nollvision. Inga barn ska behöva drabbas av vräkning och hemlöshet. Det har inte gått så bra. TV4 rapporterar att vräkningen av barn ökar i antal. Över 600 barn har under det senaste året, tillsammans med sina föräldrar, tvingats lämna sitt hem. Det är bilden av ett fattig-Sverige där trygghetssystemen inte räcker till som träder fram.

Det finns idéer för hur det ska vara möjligt att åtgärda problemet. En lagändring som förbjuder vräkning av barnfamiljer är ett exempel. Den här typen av frågor måste Hyresgästföreningen bli bättre på. Oftare talar vi om behov av upprustning eller nyproduktion av bostäder. Vi prioriterar oftare segregationens och stadsplaneringens utmanande frågeställningar än att tala om problemen för de som förlorar sin bostad. Vi är bra på att slåss mot dåliga hyresvärdar, som fått det smått snillrika samlande öknamnet slumvärdar, men sämre på att ta debatten om individens rätt till ett hem.

I välfärdssamhället Sverige ska det inte kunna hända att barn drabbas av en tragedi som med enkla medel kan undvikas. Det går alltid att finna alternativ till vräkning och det finns exempel på många kommuner som har visat prov på just detta. Samhället kan garantera hyreskostnaden och det borde vara obligatoriskt att sociala myndigheter kopplas in redan när bekymmer börjar skönjas. Det är rimligt att regeringen har en nollvision men om visionen ska bli realitet krävs en aktiv politik. Smärtsamt, visst, men nödvändigt.

Här ska Hyresgästföreningen finnas med som en väsentlig aktör. Vi ska ta strid för de allra svagaste. I debatten kring slumvärdar som pågått kring SvD har Barbro Engman varit en tydlig röst. Hon har kritiserat regeringens avskaffande av förvärvslagen vilket inneburit att det är svårare att hindra oseriösa värdar från att köpa fastigheter. Barbros engagemang känns inspirerande och bådar gott inför framtiden men det finns anledning till självkritik. Hyresgästföreningen har prioriterat bostadsbristen och kampen för rimliga hyror. Är det tid att ta kamp för rätten till bostad och för en social bostadspolitik?

Andra bloggar i ämnet: In your face, Anders W Jonsson, Annika Högberg och Roger Jönsson.

27 januari 2011 at 9:21 e m Lämna en kommentar

Regeringens brist på visioner hyllas på SvD

Det är inte ofta en regering får beröm för att politiken är visionslös och innehållslös. Det är faktiskt precis vad P J Anders Linder ger regeringen på Svenska Dagbladets ledarsida under rubriken Utopi betyder ”ingenstans” i bostadspolitiken. PJ Anders Linder skriver, (och det är faktiskt varken ett skämt eller ironiskt menat):

Bostadsminister Stefan Attefall är på rätt spår när han som en åtgärd vill ha skattefrihet för högre belopp än i dag för personer som hyr ut delar av sin egen bostad. Regeringen höjde nyss detta schablonavdrag men på ett alldeles för mesigt sätt. Här finns i stort sett inga skatte­intäkter att förlora. Skattefrihet plus Rot-avdrag gör det attraktivt att bygga om och hyra ut. Det är varken utopiskt eller storslaget. I gengäld kan det fungera.

Under en tioårsperiod kommer 650.000 ungdomar att vilja flytta hemifrån och ta sina första trevande steg  på en bostadsmarknad där redan fler än 200.000 ungdomar saknar bostad. Det byggs för lite för att möta behoven och även om det finns tendenser på återhämtning i branschen är det anmärkningsvärt hur handfallen regeringen står inför problemet. PJ Anders Linder illustrerar det med sina lovord över bostadsministern Stefan Attefall på ett alldeles utmärkt sätt. Mot sin vilja så klart, inte desto mindre träffsäkert.

Vårt samhälle står inför sin största utmaning i bostadspolitiken sedan bostadskrisen på 60-talet. Regeringen saknar andra politiska idéer för att lösa krisen än den smått absurda idén att villaägare ska uppmuntras att hyra ut ett extrarum genom skattelättnad. Det krävs inget geni för att förstå att uthyrning av extrarum inte kan fixa fram 73.000 bostäder i Stockholm allena. Svenska Dagbladets ledarsida däremot tycks tro att bara det är så pass visions- och innehållslöst att ingen kan förväxla det med en utopi kommer det att bli tipp-topp.

En annan idé som Attefall lanserat är att dra ner på standarden för unga i deras boende, också det så pass visionslöst att det aldrig kommer att misstas för att vara en utopi. Jag är överraskad att Attefall inte får en skopa eloge från SvD även för den inspirerande kullerbyttan. Men det är klart, det behövs kanske material till ledarsidan imorgon också.

Jag har full förståelse för att PJ Anders Linders jobb är att prisa regeringen och i slutändan försöka få den omvald. Bostadspolitiken behöver dock kommentarorer som har lite mer mod än Linder. Utopier, visioner och handlingskraft att förverkliga dem är vad svensk bostadsmarknad kräver. Regeringen verkar inte besitta något av detta och det borde kanske inte hyllas på ledarplats.

26 januari 2011 at 9:48 e m Lämna en kommentar

Timbro gör en höna av en fjäder

SVT sprider vänsterpropaganda i barnprogram basunerar Timbro ut. Sex TV-program har granskats, varav ett anmäldes till granskningsnämnden för brott mot den opartiskhet som ska präglas SVT:s program. I ett avsnitt av programmet Banderoll som handlade om finanskrisen beskrevs marknaden som en boxningsmatch där den starkaste vinner och de båda vänsterintellektuella ekonomerna Stefan de Vylder och Johan Ehrenberg fick oemotsagda uttala sig om finanskrisens orsaker.

Det kanske inte låter så farligt men det får Timbro att hosta av indignation. För tänk vilket brott, att marknaden framställs som ett fenomen där den starkaste vinner, där de rika tenderar att bli rikare och de svagaste slås ut. Det kan naturligtvis inte ligga någon sanning i dessa påståenden i Timbros världsuppfattning. Fy hemska tanke om våra barn skulle få för sig att marknadsekonomin skulle bygga på någon form av djungelns lag och att konkurrens medför att den som är sämre än den som är bättre slås ut.

En fråga som manas fram ur det innersta är hur opartiska har de många läroböcker avsedda för undervisning i svenska skolor som Timbro givit ut varit? Hur opartiska är de granskningar som Timbro ideligen publicerar av olika företeelser i samhället? Timbro är i och för sig inte en organisation vars uppdrag är att opartiskt spegla samhället. Men dess publikationer har nästan alltid uteslutande formen av att framstå som vetenskapliga. Timbro drar sig inte för att manipulera statistik, medvetet påverka journalister och opinionsbildare med nyliberal propaganda, personer vars uppdrag just är att spegla samhället så objektivitet som möjligt.

Detta undantar naturligtvis inte SVT:s skyldighet att iakttaga objektivitet och opartiskhet i sina program. Saken är bara den att det enda av de program som anmälts i granskningsnämnden friades. Enligt Timbro innebär det bara att ”[g]ranskningsnämndens friande beslut väcker fler frågor än det ger svar”. Så klart, beslutet gick ju Timbro emot. Endast de argument som framfördes av den ende av nämndens sju ledamöter som var skiljaktig lyfts fram av Timbro men i själva verket är friandet tydligt. Boxningsmatchen var överdriven och provokativ menar nämnden men inslaget strider inte mot kravet på opartiskhet. Menar Timbro att SVT inte får provocera i sina program. Troligen inte, så länge SVT inte provocerar Timbros nyliberala idéer.

Timbro gör en höna av en fjäder, så är det i propagandans krig.

Läs Phillip Lerulf från Timbro här, äs Dan Josefsson briljanta historiebeskrivning av Timbros och Svenskt Näringslivs ideologiska kamp här, Läs SVT:s svar här och andra bloggar här

20 januari 2011 at 10:39 e m Lämna en kommentar

Helgkrönika: om historia och nostalgi

Framtidsvisioner måste grunda sig i historien. Det är omöjligt att veta vart vi ska om vi inte vet var vi har varit. Därför är det så viktigt att kunna sin historia. Arbetarrörelsens och den socialdemokratiska historien är fantastisk. Rörelsen bildades som en motkraft mot en växande industrikapitalism som utnyttjade och exploaterade människor på ett sätt som vore omöjligt att förstå idag. Det är liksom svårt att förstå att arbetare slet i skitiga och extremt farliga miljöer, ofta med dånande maskiner, tunga arbetsuppgifter och långa dagar, till en lön det knappt gick att försörja sig på.

Men hos arbetarrörelsen fanns drömmar och idéer om ett annat samhälle. Det är inte underligt att socialismen väckte hopp hos arbetarna när agitatorer engagerat talade om ett klasslöst samhälle och övertygade arbetarna att det var deras arbete som skapade värdet, kapitalisten som ägde fabriken däremot sög ut arbetaren och lade själv beslag på mervärdet. De socialdemokratiska agitatorerna drömde om tolv-timmars arbetsdag, om rösträtt för alla män och kvinnor och om reformer som skulle förändra hela samhället i själva dess fundament. Det var stora ord, stora drömmar.

Jämlikhet, frihet och solidaritet har alltid präglat de socialdemokratiska grundvärderingarna. De tre små fina orden sammanfattar väl målsättningen. Jämlikhetssträvan är detsamma som tron på det klasslösa samhället och än lever idén om jämlikheten. Under 2010 blev Jämlikhetsanden en storsäljare, där Picket och Wilkinson, två brittiska författare, med empati och mängder av diagram och tabeller ivrade för idén att jämlika samhällen också är friskare samhällen. I jämlika samhällen är det inte bara de fattigaste som mår bättre utan även de rikare mår bättre, menade britterna och den svenska socialdemokratin vädrade morgonluft för idén om jämlikhet. Den kraften finns fortfarande vital och levande och kräver socialdemokratiskt politisk hantverk för att bli verklighet.

Socialdemokratin är i allra högsta grad en frihetsrörelse. Ofta är det högern och liberalismen som abonnerar på begreppet frihet men liberalismens definition av frihet är smärtsamt inskränkt. Frihet för liberalen är att inte bli förtryckt och oftast finns det bara en förtryckarapparat, staten. Men frihet är aldrig, för liberalen, rätten till ett arbete, bostad eller välfärden. Det som vi kallar den positiva formen av frihet är många gånger mycket viktigare än frihet från förtryck för de allra fattigaste. Där socialdemokratin vill frigöra människan, ge varje individ möjligheten att finna vägar till sin frigörelse tycks liberalismen vilja skapa valfrihet. Men vari ligger friheten i att välja ut ett sortiment som någon annan har valt? Lyssna till Bengt Göransson förklara skillnaden mellan valfrihet och frihet.

Solidariteten i samhället är en förutsättning för att skapa jämlikheten och friheten. Många är oroliga för att det tidigare så solidariska svenska samhället inte längre har solidariteten intakt. Fyra år av skattesänkningar kan mycket väl ha gett den svenska solidariteten en törn. Den generella välfärden urholkas allt mer och inslagen av selektiv prövning blir allt fler. Genom att bekämpa fackföreningsrörelsen och a-kassan bedriver högern ett framgångsrikt krig mot den svenska modellen, inlindat i en förvirrande retorik där det påstås att de nya moderaterna gillar kollektivavtal. På samma sätt bekämpas sjukförsäkringen, allt för att tvinga medelklassen att teckna privata alternativ, en politik för att krossa solidariteten i samhället.

Det är viktigt att kunna sin historia för att förstå vart samhället är på väg. Men också för att kunna formulera en vision om samhället och beskriva dess riktning. Men när historia förvandlas till nostalgi är det lika farligt. När visioner inte blir något annat än att längta efter det som var igår. För en rörelse som har byggt välfärdssamhället och vars idéer fortfarande präglar stora delar av vår samhällskropp är det lätt att bli nostalgisk. Att längta tillbaka till de tider när 45 % av svenskarna röstade rött och det fanns välstånd att fördela. Den här helgen träffas kriskommissionen och har seminarier under fyra dagar för att diskutera socialdemokratins kris.

En socialdemokrati för framtiden får inte bli nostalgisk men heller inte glömma sin historia. Att veta var vi kommer från och var våra grundvärderingar vunnit sin kraft är förutsättningen för att formulera framgångsrik vision om morgondagen.

Andra som har bloggat om socialdemokratin idag eller igår: Ulf Bjereld, Alexandra EinerstamMartin Moberg, Peter Högberg, Marika Lindgren ÅsbrinkBjörn Andersson och Lena Sommestad

Dessutom: Martin och Cecilia Modig, Karin Pettersson, Katrine Kielos, Politikerbloggen, AB

15 januari 2011 at 5:08 e m Lämna en kommentar

Äldre inlägg


november 2017
M T O T F L S
« Jan    
 12345
6789101112
13141516171819
20212223242526
27282930  

bloggping